Forni gör det igen.
Han och jag.
"Det är läskigt säger jag och rycker på axlarna.
Han skrattar - vadå läskigt?
Ja, säger jag och gör en paus... Tänk om vi börjar tycka om varandra jättemycket så går det åt helvete.
Han svarar snabbt.
Ja tänk om? Men tänk om det inte gör det?
Jag tar ett djupt andetag.
Och allt detta snack om att man kan välja mellan strålande sol med risk för regn eller ständigt grå himmel. Så enkelt val. Det där regnet bleknar också bort i asfalten tillslut.
Jag tror att jag slutat vara rädd."
-Forni.
så himla mycket kärlek överallt <55
Gillar när nathalie och fanny bjuder över mig när mitt hjärta gör som ondast.
Om dom inte,så hade jag legat där och drunknat i mina tårar.
Dricker vatten,martiniglas.haha lol,john mayer och bacon.
Vänner är det finaste man kan ha. dom är kärlek dom med.
Nu ska vi äta kramas och gå till skolan om någon timme.
Förlåt och allt de där
Jag ber om ursäkt .
Jag har lyssnat på skinny love hundra gånger om igen och hatat helgen och mina beslut.
Fan vad man kan göra illa folk alltså,psykiskt
Nu ska jag duscha och gå till sagali. Hon fyller 17 idag. Gratta henne
Hon är bäst och förstår bra.
Good old days.
Jajajjaja dö.
Varför är människor så himla jobbiga och svåra?
Ord gör ont.
Behöver sommar och lite glädje.
Dödödö .
Ord gör ont.
Behöver sommar och lite glädje.
Dödödö .
Tjugofjärde
Jag fick michaela fornis bok.
"vad är det som är så speciellt med den här boken" - mamma
Läst halva.Bästa någonsin.
Fyfan vilken underbar person den där michaela.
"vad är det som är så speciellt med den här boken" - mamma
Läst halva.Bästa någonsin.
Fyfan vilken underbar person den där michaela.
Blabla.
"du skulle aldrig gjort mig nyfiken, du skulle aldrig varit den du är."
This is a story of boy meets girl,but you should know upfront,this is not a love story.
Har gått miste om livet när jag inser att jag inte sett den här filmen förän nu.Fy vad bra.Nu ska jag kila över till Lina.ha en bra kväll!
Forni says
Det är läskigt säger jag och rycker på axlarna.
Han skrattar - vadå läskigt?
Ja, säger jag och gör en paus... Tänk om vi börjar tycka om varandra jättemycket så går det åt helvete.
Han svarar snabbt.
Ja tänk om? Men tänk om det inte gör det?
Jag tar ett djupt andetag.
▲
Bon Iver – Holocene Jag var villig att ge varenda centimeter av mig,till dig.Bara för att jag visste att du om någon kunde ta alla mina bra och dåliga sidor och få dom att matcha dina. För att jag visste att du om någon skulle läsa mig som en öppen bok och kunna se när jag hade ont eller fruktansvärt ont.
Även om jag kan läsa av hur du mår genom att bara titta dig i ögonen.Ibland är du så fruktansvärt rädd i din blick,dom blickarna gör så ont. Jag vill ha den blick du ger mig innan jag blundar och hälsar på mina drömmar.Jag vill ha den varje dag.Bara slänga bort alla dina rädda blickar.Kan man göra så?
Och just nu skulle du se hur fruktansvärt ont livet gjorde mig. Du skulle se min två meters mur uppbyggd mot all kärlek falla när du bjuder in mig i ditt liv igen. Du skulle se varenda liten bit av mig le.Du skulle se i mina ögon alla mina tankart.Min rädsla för kärlek är som ett hav fullt av hajar.Man vill kliva i,men är så fruktansvärt rädd för vad som ska hända.Är det värt att kasta sig in i något och låta ödet bestämma?Kasta sig in i något som kan göra så fruktansvärt ont i slutändan men som kan göra dig glad och lycklig för ett tag.
Nu när mina murar sakta men säkert byggs upp igen så är jag rädd för framtiden.Jag vet att vi båda är rädd.Men våran tid var fin. När man är mellan kär och lek så är allt som ett obyggt pussel.Fattas en hel del bitar.
Så fruktansvärt rädd man kan vara för något som kan vara så fint.
Även om jag kan läsa av hur du mår genom att bara titta dig i ögonen.Ibland är du så fruktansvärt rädd i din blick,dom blickarna gör så ont. Jag vill ha den blick du ger mig innan jag blundar och hälsar på mina drömmar.Jag vill ha den varje dag.Bara slänga bort alla dina rädda blickar.Kan man göra så?
Och just nu skulle du se hur fruktansvärt ont livet gjorde mig. Du skulle se min två meters mur uppbyggd mot all kärlek falla när du bjuder in mig i ditt liv igen. Du skulle se varenda liten bit av mig le.Du skulle se i mina ögon alla mina tankart.Min rädsla för kärlek är som ett hav fullt av hajar.Man vill kliva i,men är så fruktansvärt rädd för vad som ska hända.Är det värt att kasta sig in i något och låta ödet bestämma?Kasta sig in i något som kan göra så fruktansvärt ont i slutändan men som kan göra dig glad och lycklig för ett tag.
Nu när mina murar sakta men säkert byggs upp igen så är jag rädd för framtiden.Jag vet att vi båda är rädd.Men våran tid var fin. När man är mellan kär och lek så är allt som ett obyggt pussel.Fattas en hel del bitar.
Så fruktansvärt rädd man kan vara för något som kan vara så fint.
/En fundersam Moa.
nu hör han inte ens när jag skriker. Jag förundras över hur någon kan vara borta, men ändå vara överallt. Jag vet inte längre skillnaden mellan att sakna det vi hade eller bara sakna honom. Jag vet bara att jag gör det, och det gör så himla ont.
Jag låg i min säng men kunde inte somna, minuter blev timmar och jag ville bara pressa naglarna in i min hud tills jag hade rivit upp hela skiten. Gick upp och kedjerökte ett gäng cigaretter och skrev en obegriplig text om oförklarlig sorg.
Tavlan är färdigmålat och jag vet inte vad jag ska göra av den.
I över ett år så har vi målat tillsammans.mest med färgglada färger.Nu på slutet har det blivit allt mer svart.Alla färger börjar ta slut och jag vet själv att det inte är lönt längre.Jag är inte en sån som ger upp.Det hoppas jag att du har märkt.Men ibland vet man bara när allt är färdigmålat.Och jag har aldrig någonsin velat göra illa dig med flit.Aldrig någonsin.Men jag tänker sluta nu,sluta göra dig illa.Det här kommer ta mer på mig än dig. Just nu.Sitter jag i skolan.Med världens klump i magen.Ler och låtsas.Min mage har vridit sig ut och in.För varje minut som går så vill jag spy.Under det här året har jag varit med om så jävla mycket kärlek från din sida.Jag har aldrig kännt mig så älskad.någonsin.Frågan är varför jag gör såhär?Mina vänner.Varenda en har gett mig hundra råd.Men långt där inne så har jag inte lyssnat.Bara tänkt på vad jag tycker.vad jag tänker.Kanske rätt?Kanske helt fel.Jag menar.Det är endå ni som känner mig.Men jag lovar er.Jag har tänkt.Varenda vareviga dag har jag tänkt.Jag kan inte fortsätta slita sönder en av dom finaste jag träffat.Jag kan inte fortsätta göra dig illa,utan att jag vill.Men jag vill säga tack för alla gånger som vi skrattat tillsammans.Skapat våra minnen.Du har låtit mig grina hos dig.Alla dom fina orden.Jag får inte ens ut det jag vill få ut i ord.Jag vet inte meningen med texten.Men jag vet att jag inte mår bra.Och jag vet att jag inte är hel.Med allt det här så ska jag säga att jag är inte så sugen på att blogga längre.Kanske för stunden,kanske för en dag.Tack endå.Okej,borde inte fortsätta skriva.bygga på det här onda inlägget. Men jag drömde nyss,om dig.Jag vaknade i panik.Det var som att både jag och jag i drömmen visste att jag inte passade in där.Och det gör så ont,jag vill.jag vill passa in i ditt liv.jag vill så jävla mycket.Men jag lovar mig själv.Ska sluta göra oss illa.
