du är borta och jag saknar dig.


Jag vill inte fastna där jag är, men jag vet inte hur jag ska ta mig vidare. Så när blodet koagulerat och såren läkt färdigt, ska jag ta mig ut härifrån. När jag vågar andas utan att tro att du kommer hugga ihjäl, stjäla min luft, när jag vågar leva utan rädsla kommer solen äntligen gå upp igen. Och då kanske jag vågar lita på mänskligheten igen.Blickar möttes och du fick höra sanningen. efter att ha förstört ditt hjärta och du mitt,kunde vi setts på mitten och lagat allt.allt hade blivit bra.två själar som vet.men en osäkrare än den andra


Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0