Där jag gick sönder och gav bort mig själv till andra bit för bit. När jag var klar fanns inget kvar, jag vände inåt och kom ut. Som nånting, nytt nått ljust jag hade velat visa upp för dig. Men du var färdig klar och vidare sa ”tack men nej”. Det här var åren när jag sa JA till allt utan förbehåll. Det ledde bara till problem som var långt bortom min kontroll. Linjen är tunn och alltid nära till allt som är grönt och grant. Rim och reson, bot och bättring. Ge mig en chans till, jag kan. I sena nätter, efterfester tänker efter vad är sant. Klumpig ful och fumlig slog mig matt för att jag inte fatta att,  Jag aldrig kommer att förstå nånting, livet bara blir. Det skrämde andan ur mig sen gömde jag mig i ytterfil. Din gamla är smart och pratar fort med svåra ord om allt hon gjort. Jag muckar gräl med allt det där jag också vill men inte törs. Först efteråt blir saker klara varför ska det vara så. Aldrig rätt tid, aldrig rätt plats. Det kommer aldrig finnas nåt som heter rätt tid rätt plats. Jag ser tillbaks på mörka moln som heter ånger. sorg och skam. Dom kanske krossar mig en dag, men till dess var det jag som vann.men du är ute ur mitt liv,inte en tår.inte ett skratt.inte en sömnlös natt ska jag slösa på dig igen.