fint.

Hur kan något så vackert göra så ont? Och hur fungerar man när andningen inte längre går per automatik. När golvet är din bästa vän och att öppna ögonen verkar vara det svåraste moment du någonsin ställts inför. Hur kan man tappa alla ord, hur kan alla tårar ta slut och varför slutar det inte göra ont. Vart försvinner lusten och vem kan ge den tillbaka. Vad gjorde du för fel och hur många gånger ska man ifrågasätta sig själv innan känslan försvinner. Hur många tänkbara scenarion måste spelas upp på ögats scen innan du inser vad som hänt.
Hur gör man när ensamheten skär djupa sår i sinne och själ. När din trygghet raseras på det absolut mest otänkbara sättet. Hur sanerar man sina tankar från allt svart när livet vägrar hjälpa dig upp på benen. Vem visste vad kärleken kunde ge, och vem visste vad kärleken kunde ta.
Och hur reagerar man när man väl står där igen, på egna ben. Med solen i ansiktet och när känslan att du klarade det infinner sig. Och vad händer egentligen när det gamla ger plats åt något nytt. Något underbart, oväntat och något som ger dig alla insikter du önskar att du hade haft tio månader tidigare.


Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0