för synlig för att glömmas bort, för viktig för att förloras.
Den natten du kastade dig i min famn,och jag tog emot dig med öppna armar och du klampade in i mitt liv helt utan förvaring.Hade jag då vetat att du var som krossat glas,att du fastnar i bar hud.Att du skär hämningslöst och att du gör så djävulskt ont.Då hade jag stängt min famn och gått därifrån.Du kom mig så nära på så kort tid hittade djupa gångar in i mitt innersta.Vet inte hur många gånger jag ville trycka på pause stanna världen och frysa tiden föralltid.Känna hettan som flyter ur hans händer, värma iskalla fingrar runt hans nacke och låta spruckna läppar tysta varandra. Utan att du någonsin förstod, blev du ägaren till mina andetag.
Kommentarer
Trackback
