"Ni vet jag trodde ett tag att man behövde kärlek som i en relation för att känna sann lycka. Hehe. Så sitter man här och kommer på sig själv med att ha varit skitlycklig mestadels av tiden under många månader oberoende av just det. Det kom ingen prins på vit häst och räddade mig när jag var nydumpad och låg och krampade på mitt köksgolv. Jag räddade mig själv och nu sitter jag här, genuint lycklig, tack vare mig själv.

Jag säger inte att jag inte kommer hamna där igen på grund av kärleken. Jag kommer att vara lyckligare än någonsin tack vare den och jag kommer att vilja ta livet av mig igen tack vare den. Kanske redan imorgon och kanske om flera år. Jag vet att det är oundvikligt. Men jag kommer alltid att minnas att det går att känna sann lycka utan den. Och jag kommer alltid att minnas, att hur ont det än gör, så kommer jag att klara mig ur det. Må hända med lite djupa sår, fula ärr och brutna ben men so what? Jag kommer alltid att överleva och lyckan kommer alltid att hitta tillbaka till ens lilla hjärta."