nu hör han inte ens när jag skriker. Jag förundras över hur någon kan vara borta, men ändå vara överallt. Jag vet inte längre skillnaden mellan att sakna det vi hade eller bara sakna honom. Jag vet bara att jag gör det, och det gör så himla ont.


Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0